Min historia

Det började när barnen kom. Sömnlösa nätter, skrik och att alltid pressa mig till det yttersta tärde på min energi.
När min sambo ibland kom och ville kela ville jag mest sova. Barnens kramar, närheten och amningen gjorde liksom att jag inte behövde lika mycket närhet från honom. Lite i taget kände jag hur vi gled isär. Vardagsplaneringen tog upp mer och mer av vår tid. Det kändes som att det enda vi pratade om var vem som skulle hämta och lämna på dagis, handla och laga mat.

Var tog han vägen, han som jag blev kär i för länge sedan? Var tog glädjen och glimten i ögat vägen?

Vårt kärleksliv ebbade långsamt ut. Han slutade att röra vid mig. Jag märkte det knappt. Efter ett tag insåg jag att jag faktiskt inte var intresserad av honom hellre längre. Den sexiga, härliga, roliga mannen jag älskat var borta, han hade blivit utbytt emot en tråkig, grå person som bara ställde krav på mig, grälade och ville se på TV när barnen somnat.

Flera år gick utan en enda kärleksfull beröring. Till slut fick jag nog.

Jag vill inte separera innan barnen blivit stora och flyttat hemifrån. Men jag behöver kärlek! Jag vill känna mig som en kvinna! Jag vill be betraktad med åtrå i blicken av en man jag tycker är sexig och åtråvärd. Jag vill smeka och bli smekt.

Det här är min lilla hemlighet. Jag har hittat en älskare. Jag är otrogen. Och det känns underbart!

Istället för att stövla stressat till busshållplatsen med krökt rygg, bylsiga kläder och skämmas över mina kärlekshandtag, går jag upprätt med stolt rygg, trycker fram brösten, känner mig vacker och ler emot världen medan mitt hår blåser i vinden. Jag känner mig som en kvinna igen.

Jag hittade honom på en otrohetssajt. Jag ska snart berätta hur… I början var det jättenervöst att testa online-dating, men det utbyttes snart mot pirrighet när jag fick mina första flirter. Jag kastade bort 20 intresserade killar, övervägde 3 och valde en.

Hur gjorde jag för att smita iväg? Jag sa till min sambo att jag skulle ta en shoppingkväll med brudarna i Kista Centrum. Öppet till 21. ”Visst, jag tar väl ungarna då” suckade han. Efter att ha ätit middag med familjen sminkade jag upp mig lite, tog på finkläder och gjorde mig redo att åka. ”Vad fin du ser ut då” sa han lite ironiskt surt. ”Jo, faktiskt så köper jag mindre saker när jag känner mig vacker. Det blir billigare så!” svarade jag, vilket är helt sant.

När jag väl låste bilen i Kista Centrum började mitt hjärta att bulta. Hjälp, vad håller jag på med!

Jag gick långsamt fram mot Jensens Böfhus, och halva jag ville bara springa iväg. Långsamt gick jag närmare, och där satt han! Snyggare och aningen brunare än på bilderna. Lite högre kindben, men det var snyggt. Mitt hjärta stannade ett slag.

Sen spred sig sakta ett leende över mina läppar. Han ser inte mig men jag ser honom. Varför inte gå fram och prata? Makten är min.

Jag känner honom från chatten, han är inte en främling. Jag kan dissa honom när jag vill. Jag tog två djupa andetag och gick fram.

”Hej! sa han med ett leende. Jag vet inte ens vad du heter.” ”Jag heter Anna, samma som på sajten, det var faktiskt sant” sa jag lite generat. Han log. ”Vad kul att få träffa dig på riktigt. Vad vill du ha att äta?” Vi övervägde menyerna ett tag i generad tystnad, sen beställde vi. Vinet kom in först och han smakade. Han grimaserade lätt. ”Smaka det här vinet, är det verkligen bra?” Jag hade aldrig skickat ut vin förut, men smakade och instämde att det inte smakade bra. ”Livet är för kort för en dålig flaska vin” sa han, och bad kyparen om en annan. Vid den frasen var jag fast.

Efter ett tag kom konversationen igång och vi började prata om allt möjligt. Vi talade i mun på varandra med många skratt och igenkännanden. Både om barn och familj, samt om drömmar och målbilder som inte infriats. Mot slutet tittade jag in i hans vackra ljusbruna ögon och tog ett beslut. Ska jag åka hem och spara detta som en fantasi, eller ska jag passa på att verkligen leva livet?

”Jag måste hem snart till min familj….” sa jag. ”Men jag skulle verkligen vilja lära känna dig närmare.”

Han log och såg på mig. ”Du är så enormt sexig, vet du det? Det finns ett hotell här i Kista Centrum…” Jag såg på honom och rodnade. Åh vad jag vill. Jag åtrår honom. Jag vill ha honom. Varför inte? Ingen kommer att veta. ”Ska vi kolla vad det kostar?” sa jag och log.

Två timmar senare, med rufsigt hår och ett leende från öra till öra satte jag mig i bilen och körde hem. Hela mitt jag kändes så varm och mjukt. Jag mindes med ett leende hur hans mun fått mig nästintill galen, tills jag bad och bönade om att få känna honom inuti mig. Hur jag släppt alla måsten, släppt allt och bara låtit mig fyllas av njutning och åtrå tills det kändes som att jag skulle explodera. Sen exploderade jag, som jag inte gjort på åratal. Han fortsatte älska mig outtröttligt och snart, till min förvåning, kände jag nya fyrverkerier. Jag trodde inte det var möjligt. Nära, nära kramades vi och smektes medan andningen långsamt avtog.

När jag kom hem så sov barnen och sambon satt i soffan och kollade på TV. Han frågade surt ”jaha, hur mycket gick det på då?” när jag kom in genom dörren. ”Tja, bara 500 kronor och lite trevligt fika med brudarna” sa jag och visade upp scarfen och tröjan jag köpt supersnabbt på HM på vägen hem. Hur vet han ifall de kostar 29:90 eller 500? Han grymtade och fortsatte kolla på TV.

Jag log medan jag gick uppför trappan till mitt sovrum. Min man bestämmer inte längre över mitt liv, det gör jag själv.

Jag är min egen lyckas smed. Och det är faktiskt viktigare att få förverkliga mig själv än att anpassa mig efter hans, jobbets och andras förväntningar.

Det bästa valet i mitt liv var att skaffa en älskare. Och när barnen är stora, och flyttat hemifrån, då ska jag skilja mig. Men fram tills dess kommer jag inte att sluta leva.

Jag vill inte vara en grå siluett av en kvinna som ständigt uppoffrar sig. Jag vill inte vänta på att åren går. Jag vill fortsätta vara mitt sexiga, kvinnliga jag.

Jag vill älska, beröra, smeka och kyssa. Samt bli älskad, berörd, smekt och kysst. Är inte det min rättighet som människa?

Så här gjorde jag

Jag skapade ett konto på Victoria Milan, Sveriges största sajt för diskreta kärleksaffärer mellan gifta och sambos. Jag kunde vara anonym och eftersom Victoria Milan är specialister på diskretion kände jag mig säker och trygg.

Jag har testat några vanliga dejtingsajter också, men där är 95% singlar och det är mycket fler skumma och efterhängsna typer. På Victoria Milan känns folk ärligare och spelreglerna är solklara. Det är lite dyrare än vanliga dejtingsajter, om du vill uppgradera till ett abonnemang, men det skrämmer bort dräggen!

2 thoughts on “Min historia

  1. anonym

    Jag var med på VM ett tag i våras när det var trögt i mitt förhållande och det är verkligen fina män där som jag hade velat träffa för att dom var så snygga och trevliga i sina brev. Men samtidigt så gjorde det min kärlek till min partner starkare så jag la ner det. Min kille är faktiskt mycket snyggare än alla dom där ändå upptäckte jag och ville inte riskera mitt förhållande. För det är honom jag vill vara med trots att vi också har sprungit i ekorrhjulet…

  2. MS

    Har träffat några sköna OCH trevliga män från VM
    Nu vet jag vad jag saknat i min relation.
    Som jag innan VM pratat med min man om…. Dock utan resultat och/eller förståelse…. = dags att gå vidare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

You may use these HTML tags and attributes:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>